Sorgen ligger som en skugga över hela vårat hem. Det är obehagligt att vakna, det är obehagligt att komma hem från skolan. Men det går över. Och jag måste fokusera. Prioritera. Kämpa. Spelar ingen roll om jag gråter flera liter eller skriker sönder min röst tills det inte finns några känslor kvar. Han kommer inte tillbaka. Min lilla gosisplutt kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan och minnen. Livet går vidare, det är bara tuffast i början att hantera det. Allt är så tomt.

Första skoldagen gick bra. Överlevde trots att det var måndag osv. Somnade nästan under historialektionen, lol. Men det var nog för att jag knappt fick en blund inatt. Nu ska jag skriva klart ett svenskatal och sedan se någon mysig film. Lyssnar på Sigur Ros atm och det ger mig rysningar. Puss